.

Jag är tvärsäker på att det går att glömma hur man får till saker och ting i köket.
Allting annat försvinner ju. Dessutom på en sekund, mitt i en mening står man där och ser enbart
dum ut. Som en byfåne, trots att man vet att hårdisken är proppfull av vetande. Både onödigt och nödigt.
Jag brukar kolla över axeln, allt detta måste gälla nån annan. För inte är det JAG! Som har en hjärna på
krympning och än värre, på väg in skrumpträsket i oåerkallingslandet.Den mest hårresande vetskapen
når mina någotsånär fungerande sinnen när jag aldrig någonsin ser någon.Undrar vilka de rutiga skälen är, och
de randiga orsakerna. Jag!! På väg att bli ålderstigen och förvirrad. Näää ,hääää.........Den möjligheten är inte ens möjlig. Om vi överhuvudtaget ska snacka ålderdom, föreslår jag att vi tar
det när det blir dags. Om si så där 50 år, eller nått. För visst är det väl inte mig, vi menar väl?

Vem vill inte bara sitta och bli
uppassad vid dignande bord. Jag vill! När denna oemotståndliga lust drar och sliter i tanten, ger jag så klart efter. Plötsligt
sitter jag vid något restaurangbord, någonstans.Jag behöver inte diska,inte ens duka av och inte på heller för den delen.
Jag bara sitter där och ser viktig ut. Förnäm och tjusig........Ha,ha,ha..........Tron kan förflytta berg, så varför inte.

Att se ut som en michelingubbe, går an med en massa kläder på. Värre är när man inte ser nån skillnad
när kläderna är av. Här finns en som inte märker skillnaden.